Carl Ludvig Engel föddes den 3.7.1778 till en berlinsk murarfamilj.
Sin första kontakt med kommande yrke, torde han fått som lärjung av muraryrke. Engel studerade vid Berlins byggnads- och konstakademi. Lantmäteriexamen var 1800 och arkitektexamen 1804 varefter han började i Preussens byggnadsadministration som byggnadskonduktör i ledning av överbyggnadsrådet.
Napoleons seger över Preussen 1806 ledde till stagnation i landet. Snart var Engel, liksom många av hans yrkeskamrater tvungen att söka arbete utomlands.
År 1808 sökte han Tallins stadsbyggnadsmästarens ämbete som han även fick. Med detta beslut kom Engel under Ryska kejsardömmets och dess huvudstads St Petersburgs inverkan. Nära till låg även Finland, som snart hade framför sig ett nytt statligt skede som autonomiskt storfurstedömme av Ryssland.
Engel påbörjade sitt arbete i Tallin 1809, men minskande av arbetsupgifter tvingade honom om några år igen i rörelse i hopp om en ordentlig utkomst. Denna gång var lösningen att ge sig i privat tjänst. Engel arbetade 1814-1715 i Åbo på uppdrag av industriman C. R. Loman från St. Petersbug med att utvidga hans sockerfabrik. Här mötte han Gustav Gabriel Hällström som var fysikprofessor i Åbo akatemi genom vilken han fick i uppdrag att planera akademins observatorium som sedan blev färdig 1819. Denna byggnad blev Engels första betydande verk i Finland.
Under denna, sin första Finlands-period träffade han Johan Albrecht Ehrenström, som ledde återbyggnaden av den nyss till huvudstad upphöjda Helsingfors. Ehrenström letade som bäst en kunnig arkitekt till sin hjälp. Detta sammanträffande skulle senare visa sig avgörande för Engels kommande livskarriär. I detta skede stannade han ej ännu i Finland, utan reste från Åbo, ånyo i privat tjänst, till St Petersburg (mars 1815).
Engels planerade återresa till sin födelsestad håll på att förverkligas i början av 1816, men i sista stund förverkligades Ehrenströms prosess att få honom till Helsingfors. I februari detta år utnämnde Kejsar Alexander I, som förevisats Engels ritningar, honom till arkitekt för Helsingfors återuppbyggnadskommitte´.
Inom tämligen kort tid hade Engel utövat sitt yrke redan i tre städer inom Östersjö-regionen. Helsingfors var för honom än fullständigt ny erfarenhet. Engel var ju denna gång på sätt och vis utsänd av själva kejsaren och den nya uppgiften innebar ju planering och uppbyggnad av en hel stad, vad han förväntades klara av ensam, åtminstone vad som anbelanga arkitektarbeten. En annan sak var att Engel säkerligen trodde, att Helsingfors-skedet ändast skulle vara ett fåtal år. Det blev istället hans livsverk.
I Finlands förhållanden var det bara självklart, att en arkitekt som anförtroddes planering av storfurstedömmets största och viktigaste byggnadsprojekt, den nya huvudstaden, steg samtidigt till byggnadskonstens ledarfigur i landet. Med sin talang och grundliga yrkeskunnande visde sig Engel snart värdig Helsingfors förtroende. Den till kejsarstilen bundna nyklassistisk palladiosk stilen av St Petersburgs anda, som av Engel använd påbörjade sitt segertåg i Finland, var i representativ harmoni med landets nya statliga stälnning.
Åren 1819-1820, när Engels första skapelser först börjar färdigställas, verkar hans ställning etableras som någonslags huvudarkitekt av storfurstedömme. Allt oftare berör planeringsuppdragen som Engel får, både allmänna och privata, byggnadsprojekt utanför Helsingfors. Den slutliga bekräftelsen om Engels ställning vad kronans byggnadsprojekt anbelangar sker 1824, när härskaren utnämnde den till början motvillige, till Berlin återresa planerande arkkitekten till intendentkontorets förman mao. till ledning av landets byggnadsförvaltning. Detta uppdrag hade innehavits av Charles Bass sedan 1810.
Efter detta var Helsingfors Engels huvudsakliga arbetsfält, fastän hans planeringsproduktion som intendent växte väldigt vidsträckt, från landsbyggdskyrkor till administriva byggnader, från olika anstalter till städers stadsplaner. Under Engels intendenttid bredde sig empire-stilen sig över hela landet och blev ett centralt kännetecken för god arkitektur.
Engel dog i Helsingfors den 14.5.1840. Han hade i praktiken ensam styrt Finlands arkitektur. Hur dominerande Engels inverkan var avslöjades av att hela 1840-talet blev ett slags mellanstadie i byggnadskonstens utveckling. Engels få medhjälpare och elever var ej i stånd att visa ny riktning för arkitekturen. Denna uppgift föll åt arkitekter, som likt Engel kom till Finland från utlandet.
Till vänster är en lavering som föreställer altardekoration. Det är frågan om Engels plan för Nikolaikyrkan (nuförtiden domkyrkan).
Engel beskriver hur altarväggen bildar ett stort kolossalkors, som omges av en förgylld gloria. I korset finns stora målningar, i stommen himmelsfärden, i mitten vid korsbalken nattvarden. Helheten fullständigades av två statyer med englamotiv.
Av denna altaranordning förverkligades endast de förgyllda englarna, som är gjorda av den tyska skulptören August Wredow samt sen cylinderformade predikstolen med baldakiner.
Fastän Carl Ludvig Engel var bunden till stora och brådskande byggnadsuppgifter hann han under sina första Helsingforsår föreviga staden i fem akvarellmålningar. Seriens fyra målningar är rent dokumenterande; de förevisar Helsingfors som den var under svenskväldet, vilket skulle vika undan för storfurstedömmets nya huvudstad. I bilderna är dokumenterade centrala delar av den gamla staden och landskap som befinner sig nästan i naturtillstånd.
