Den större tuppgöken hör till Cuculidae (gökar) -släktet och kan vara till och med 58 cm lång varav stjärtens längd är 33 cm. Vingarna är endast 17 cm långa. Fågelns höjd är 50...60 cm.
Artens utbredningsområde sträcker sig från södra Californien till Mexico. Pga. sina korta vingar är tuppgöken en dålig flygare, men dess långa ben gör den till en snabb springare. Arten är ej alls sällskaplig, utan varje individ tillbringar ett ensligt liv i sin egen omgivning, där den försöker röra sig så omärkt som möjligt. När fågeln får vara i fred, rör den sig makligt från ena platsen till den andra, med när fara hotar ändras situationen. Större tuppgöken uppnår vid språng en hastighet på 24 km/h, mao. snabbare än någon annan nordamerikansk fågel. Tuppgöken kan blixtsnabbt ändra sin hastighet, varav den syns röra sig snabbare än den verkligen gör. Den har därför ofta också kallats ´roadrunner´. När den springer, så använder den sin stjärt både som roder och för att balansera sitt språng. Den kan ta skutt upp till tre meter från marken och fastän den då breder tillfälligt ut sina vingar för att upprätthålla balansen, så gör den i verkligheten endast väldiga skutt. Större tuppgöken kan faktiskt fly flygande, men de korta vingarna bär knappt högre än till två meters höjd, när fågelns vikt till på köpet är 250...750g.
Större tuppgökens habitat är halvökenmarker, chaparallbuskage, grässtäpper, odlad mark samt tidvis fuktig skogsmark. Den undviker fullt öppna marker och vill gärna ha buskage eller små träd i sin omgivning. Kalla nätter sparar den energi genom att sänka kroppstemperaturen lite och sjunka i en lätt dvala. När dagen gryr samlar den värme genom att låta solen värma de mörka fjäderfria ytorna på ryggen.
Till menuen hör alla slags insekter och mollusker, framförallt snäckor samt olika frukter. Fågeln skalar vanligtvis snäckorna på en och samma plats, varvid man kan i dess revir finna fågelns ´matbord´. Dessutom äter större tuppgöken små ryggradslösa djur, speciellt reptiler och åtminståne mexikanerna anser den vara en nyttig skallerorms utplånare, ty den kan lätt fånga en ung skallerorm. Man ser den ofta med en ormsvans hängande i näbben, enär fågeln ej kan svälja hela ormen på en gång. Detta hindrar ej fågeln att bete sig normalt.
Större tuppgöken har hörts släppa två olika sortens ljud. Den ena är en sång, som sällan hörs och det andra ljudet påminner om duvornas kutter. När fågeln ger ljud, så höjer den på stjärten och reser upp toftsen på huvudet.
Större tuppgöken vars livstid är 7...8 år blir könsmogen vid 2...3 års ålder och samma par lever tillsammans hela sin livstid. Sitt bo bygger de på 10...40 cm´s höjd i buskage eller i en kaktus. Fågeln lägger 3...6 vitgulaktiga ägg och ruvar dem ca. 3 veckor. Båda föräldrarna matar ungarna och de kan föda sig själv redan efter 3 veckor.
Mexikanerna håller ofta tuppgöken som burfågel och de tämjs så väl, att man snart kan släppa dem att sringa fritt både inomhus och i trädgården. En tam tuppgök äter möss, ormar och andra kräldjur, insekter samt ohyra både inomhus och uthus.
New Mexico´s delstat har valt större tuppgöken till sin nationalfågel.
Sidan har uppdaterats den 21.3.2006