Tvättbjörn (Procyon lotor)

Förutom den vanliga tvättbjörnen finns det 5 andra arter som hör till samma släkte.
Tvättbjörnarna är odygdiga djur, ökända som trädgårdsplundrare, soptunnebanditer och rymningskonstnärer. Till utseendet kan man ej förväxla dem med något annat djur: Ett rävlikt ansikte med en svart mask över ögonen, en kraftig kattliknande kroppsbyggnad och en randig svans.

Det engelska namnet ´raccoon´ kommer ursprungligen från ett nordamerikansk indianuttryck aroughcan eller aracun. Fritt översatt betyder det ´han som gnuggar sina händer´. Artnamnet lotor och den svenska benämningen tvättbjörn kommer från det, att djuret har som vana att ´tvätta´ matbitar och andra föremål. Beteendet går dock inte ut på att tvätta, utan tvättbjörnen utför dessa tvättliknande rörelserna i vattnet med sina framtassar för att lokalisera och fånga bytesdjur som kräftor och grodor. Det är dock oklart om tvättbjörnen endast undersöker bytet med dessa rörelser eller om den faktiskt gnuggar bort illasmakande hudsekret från bytesdjuren.

Tvättbjörnen är robust och liknar en liten björn. Den har brett huvud och spetsig nos. Öronen är stora och rundade. Benen är ganska långa och täckta med kort päls, och framtassarna har fem väl åtskilda och mycket rörliga tår. Detta gör tvättbjörnens framtassar mycket känsliga vilket är viktigt för en art som känner sig fram till kräftdjur och andra byten med fötterna. Kroppsfärgen är gråaktig med nyanser som varierar från gult till rödaktig-kastanj hos olika individer. De undre delarna är ljusa. Ansiktet har kort päls och en karakteristisk mörk mask, som går från ena kinden över ögonen till andra kinden. Svansen är tjock och har 5-7 mörka tvärgående ringar på en gråaktig grundfärg.

Tvättbjörnen förekommer från södra Kanada söderut till Mellanamerika. Den har också inplanterats på andra håll, t.ex. i Ryssland, och flera stammar har etablerat sig i skogarna i Tianshanbergen på gränsen till Kina, i östra Transkaukasien och i Vitryssland. I Europa har etablering skett efter rymningar från pälsfarmer. Tvättbjörnen är väl etablerad i många områden i Väst- och Östtyskland och är på snabb spridning.
Att tvättbjörnen haft framgång i Europa beror på, att klimat och livsmiljö liknar de ursprungliga och att den klarat konkurrensen med de inhemska rovdjuren, som räven och vesslan. Detta beror inte bara på att den lätt rör sig både på marken och i träden utan också på att den tolererar människans närvaro och rent av drar nytta av människa genom att utnyttja t.ex. soptippar och förstadsområden, många jordbruksgrödor osv.

På grund av detta är tvättbjörnen en väsentlig länk i upprätthållandet och spridningen av rabies i Europa. Attityden till tvättbjörnen som en gång sågs nästan med entusiasm av jägare och många biologer, har därför ändrats radikalt, och man försöker nu vidta åtgärder för att hålla antalet nere eller bli av med den helt och hållet.

Tvättbjörnen trivs bäst i skogar med gölar, vattendrag, sjöar, mossar och sumpmarker. Att det finns vatten är en mycket viktig faktor, så avgörande att om det bara finns tillgång på öppna vattensamlingar kan tvättbjörnen till och med leva i halvöknar.

Tvättbjörnen är allätare och en enorm frossare och läckergom. Oftast söker tvättbjörnen sin föda nattetid, vid vattendrag, sjöar eller sankmark, där den främst är på jakt efter grodor, kräftor, fiskar, fågel samt deras ägg. Den rör sig även på torrare områden där den söker frukt, nötter samt smågnagare. Även insekter och daggmaskar hör till dess diet. Omogen majs tycks vara dess delikatess varvid tvättbjörnen betraktas som en plåga i många områden. Tvättbjörnen lever mångstädes i närhenten av människan, och söker ofta skydd i lador och andra uthus.
Tvättbjörnar klättrar inte i träd efter föda.

Tvättbjörnen har en inaktiv fas under vintern, då den drar sig tillbaka till sitt bo. Den börjar bli inaktiv, när temperaturen faller till omkring -4 °C, och under särskilt kärva väderfårhallanden kan den stanna i sitt bo veckor i sträck i djup sömn och utan att äta något. Det rör sig emellertid inte om någon äkta vinterdvala, eftersom varken ämnesomsättningen eller kroppstemperaturen minskar. Vid minsta ljud eller fara kan en tvättbjörn i vintervila genast försvara sig. Gemensamma lyor är vanliga och en hona samt dess olika årskullar jagar ofta var och en för sig själv, men delar samma lya.

Tvättbjörnens parningstid är i slutet av februari. Hanen parar sig med två eller tre honor. Tvättbjörnen väljer oftast att föda ungarna i ihåliga träd. Ungarna, 3-7 st, föds i april efter en dräktighetstid på 63-65 dagar. Ungarna väger vid födseln ca 70 g och är 15 cm långa. De är täckta av bleka fjun och har redan den mörka ansiktsmasken. Öronen öppnas efter omkring 13 dagar, men ögonen öppnas inte förrän efter ungefär 20 dagar. De första gångerna när ungarna diar, ligger modern utsträckt på marken, men senare sitter hon upp. Tvättbjörnens mjölk har en mycket låg fett- och proteinhalt. Efter omkring 60 dagar börjar ungarna äta fast föda.
Ungarna gör sina första utflykter utanför lyan, när de är 6-9 veckor gamla. Man har sett mödrar som under denna period flyttat ner boet från ett träd till marken, ty när ungarna börjar röra sig utanför boet, finns det alltid en fara för att de skall falla ner till marken. Genom att flytta ner på marken minskas den risken betydligt. När ungarna följer med modern, håller hon gruppen väl samlad. Vid omkring 4 månaders ålder är ungarna helt avvänjda. Under hösten blir ungarna oberoende och kan etablera sig i ett eget revir. Honorna blir könsmogna efter ett, och hannarna efter två år.

När Tvättbjörnen är aggressiv håller den huvudet lågt och öronen bakåtstrukna samtidigt som den blottar tänderna och reser håren på halsen och skuldrorna och ger ifrån sig ett dovt morrande.