Läppbjörn (Melursus ursinus)

Melursus betyder ´mörk honungsbjörn´ och ursinus betyder ´som björn´. I Indien kallas läppbjörnen ´bhalu´.

Läppbjörnens grova päls är oftast svart, men blandad med bruna, gråa eller rostfärgade hårstrån. Ofta har de på bröstet en vit, gul eller rostfärgad v-formad betäckning, som påminner om kragbjörnens vita halsteckning. Pälsen byter de varje år. Öronen skiljer sig från övriga björnars, de är ´hängande´.
Nordliga läppbjörnar är i genomsnitt större än sådana från sydligare områden. Kropp och bål mäter 150-180 cm, svansen 10-12 cm och mankhöjden är 60-90 cm. Den väger 90-115 kg.

Läppbjörnen är speciellt anpassad till en diet på insekter, på ett sätt som är unikt bland björnar. Den har en långsträckt nos, som liknar en liten snabel och den kan sluta näsborrarna. Den undre läppen kan sträckas fram och är mycket rörlig. Tungan är lång och smal. Läppbjörnens tänder är ganska små och de övre, mellersta framtänderna saknas helt samt gommen är urholkad. De övriga framtänderna tappas oftast tidigt. Dessa speciella utformningar är till för att läppbjörnen ska kunna slicka eller suga ut insekter ur trånga utrymmen. En annan anatomisk anpassning till dieten, är de vita eller elfenbensfärgade långa (7-10 cm) krökta klorna, formade som skäror. De kommer väl till nytta, när den skall vända på stenar eller bryta sönder stubbar eller termitbon.

Läppbjörnen är huvudsakligen aktiv nattetid. Den är allätare och i menun ingår insekter, larvar, sockerrör, honung, ägg, as, frukt och blommor. När läppbjörnen äter termiter, river den först termithögen med sina långa klor och därpå använder den sina läppar och långa tunga som rör, först för att blåsa bort dammet och därpå för att suga i sig insekterna. Sugande är så högljudt att det hörs på 180 m:s avstånd.

Läppbjörnen bebor skogarna i södra och östra Indien och på Sri Lanka. Ursprungligen nådde dess utbredningsområde ända fram till ökenområdena i västra Indien och till foten av Himalaya. Den föredrar att leva i närheten av klippiga raviner, där den kan finna hålor till skydd mot värmen.

Den nordliga populationen parar sig i juni, den sydliga året runt. Sju månader efter parningen föds oftast 2 ungar (300-500 g). Läppbjörnen har en fördröjd födsel, mao. embryot växer ej på flera månader. Om det något år ej finns tillräckligt med föda, börjar embryot ej alls växa och man tror att det avlägsnas från kroppen. Läppbjörnen sover ej vintersömn men den går i ide för att få enskildhet och ro. Ungarna lämnar boet efter ca. 2-3 månader och följer modern i 2-3 år. Få ungar växer till vuxen ålder pga. svult, sjukdomar, olyckor och andra rovdjur. Hanen tillåts vara i närheten av ungarna. Hanen är tämligen öm mot ungarna och visar ej några rovdjursaktiga bete´enden som är vanligt hos övriga björnar. Läppbjörnen anses vara monogam dvs. har endast en partner. De parar sig med 2-3 års mellanrum.

Läppbjörnen är en god klättrare. Största orsaken till att de klättrar i träd, är sökande efter näring och vilande. Man kan ofta se dem hänga uppochned från trädens översta kvistar.

Läppbjörnen anses vara väldigt intelligent och klyftig. De anses även ha mycket dåligt temperament och vara lättretliga. Läppbjörnen beskrivs även som den björn som använder mycken tid med vad som verkar vara endast lek.