Kragbjörn (Selenarctos thibetanus)

Släktens namn Selenarctos, som betyder ´månbjörn´ beror på de vita teckningarna på bröstet. Thibetanus hänsyftar endast till Tibet, som var en av de första platser björnen påträffades. På grund av levnadssättet har man på Malesiska gett den ett så pass bildlikt namn som ´Bagindo nan tinggih´, som betyder ´Han som sitter i trädet´.

Kragbjörnen är en medelstor björn med en kroppslängd på 140-210 cm, en svanslängd på 6-11 cm och en mankhöjd på 65-90 cm. Den kan väga 50-120 kg. Den stora storleksvariation beror på tillgången av föda och klimatet. Pälsen som är mycket tjock och bytes varje år, är oftast glänsande svart men kan ibland vara rödbrun. Det karakteristiska gulaktiga mönstret på bröstet och runt halsen har formen av ett V eller Y. Mönstret på sidorna av halsen bildas av de långa håren (14-15 cm), som täcker skuldrorna och nacken och som framträder mot den korta pälsen vid strupen. Med undantag av området kring halsen är pälsen något kortare än brunbjörnens. Denna skillnad är särskilt markant på buken, där kragbjörnens päls bara är 2-2,5 cm lång, medan brunbjörnens är 20-21 cm. Detta är ännu en anpassning till trädklättring. En lång päls på buken skulle vara ett handikapp. Kragbjörnens päls är mycket mjukare än brunbjörnens.
Nosen är ganska smal och spetsig och har en rödbrun färg. Ibland finns det en ganska stor vit fläck på nedre läppen eller hakan. Överdelen av nosen och pannan går nästan i rak linje. Kragbjörnen har påfallande långa öron, som sitter långt ifrån varandra och bara är till hälften upprättstående, och de pekar således utåt huvudets sidor. Klorna är svarta, och de är kortare och mer böjda än brunbjörnens. De är främst anpassade för att klättra i träd med. Kragbjörnen är inte så massivt byggd som brunbjörnen, och frambenen är bättre utvecklade än bakbenen, också ett drag som gör att den kan klättra i träd bättre. Däremot är tuggmuskulaturen och tänderna svagare än brunbjörnens.

Kragbjörnen lever i stora delar av mellersta, södra och östra Asien. Den förekommer i Pakistan, Afghanistan, norra Indien, Nepal, Burma, Indokina, Kina, Taiwan, Korea, de större japanska öarna (ej Hokkaido) och Amurområdet i östligaste Ryssland.

Kragbjörnen är en typisk invånare i lövskogar i tempererade och subtropiska områden. I Indokina förekommer de också i tropiska områden. I den västligaste delen av utbredningsområdet finns den i halvöknar och i norr och nordöst går de ibland in i barrskog.

I litteraturen finns mycket motsägan de uppgifter om kragbjörnens föda. Orsaken till detta är, att vanorna hos vissa stammar antagits gälla för hela arten. Enligt ryska forskare är kragbjörnen ett fredligt djur, som föredra växtföda, inte anfaller husdjur och bara sällan plundrar bikupor. I Indien däremot betraktas den som den mest rovlystna av de fyra lokala arterna (kragbjörnen, brunbjörnen, läppbjörnen och malajbjörnen). Den tar inte bara får och getter utan även kalvar och hästar, och den är till och med farligare för människan är brunbjörnen. Trots alla dessa rapporter om sin blodtörstighet är kragbjörnen i hela sitt utbredningsområde en allätare som huvudsakligen livnär sig på växtdelar, framförallt på nötter och frukter, men även på myror och larver. Pga. att kragbjörnen är en god klättrare söker den ofta sin näring i träd och i saftig vegetation i rasbranter.

Endast de nordliga populationernas björnarna går i ide. Parningen sker i maj-juni skiftet. Hanarna strider ibland om honorna. Kragbjörnen har en fördröjd födsel, mao. embryot växer ej på flera månader. De honor som ej går i ide söker på vintern eller förvåren en grotta eller ett ihåligt träd där ungarna föds, vanligen 2 st (370 g). Modern med ungar, som då väger 2-2.5 kg, lämnar idet i maj. Ungarna följer modern ungefär två år. Få ungar växer till vuxen ålder pga. svult, sjukdomar, olyckor och andra rovdjur. Man beräknar, att endast hälften av ungarna växer till könsmogen ålder. Kragbjörnen föder vanligen med 2-3 års mellanrum.

På sommaren sover eller solbadar kragbjörnen på en platform som bildats av kvistar som brutits vid matsökande. Den kan attakera både odlingar och husdjur, men undviker kontakt med människan. Kragbjörnen anses vara väldigt intelligent och klyftig.