Brunbjörn eller grizzly (Ursus arctos)

Tidigare har brunbjörnen delats upp i flera arter, t.ex. nordamerikansk grissly (Ursus horribilis), jättebjörn (Ursus middendorffi), tibetansk björn (Ursus pruinosus), himalayabjörn (Ursus isabellinus) och europeisk brunbjörn (Ursus arctos). Alla dessa former kan utan svårighet korsas med varandra, och det finns också övergångsformer. Även inom en population av brunbjörnar förekommer en hel del variation, särskilt i storlek, färg och huvudform (t.ex. nosens längd och skillnader i pannvinkeln). I dag förs alla de nämnda ´arterna´ samman till en enda art, brunbjörnen (Ursus arctos). Denna delas sedan upp på underarter.

Det är stora skillnader inom arten. Generellt gäller, att den genomsnittliga storleken hos brunbjörnen tenderar att öka från väster till öster och från söder till norr. De minsta formerna, som oftast inte väger mer än 150-200 kg lever i Västeuropa och i Mellersta Östern (Turkiet, Irak, Iran). De största björnarna förekommer i Fjärran Östern och särskilt på Kamchatkahalvön, där de kan väga 400 kg och i exceptionella fall till och med över 500 kg. Det finns också stora skillnader mellan enskilda björnstammar i Nordamerika. De största formerna är de s.k. jättebjörnarna i Alaska, där vikter mellan 600 och 1000 kg har noterats. När man läser dessa siffror skall man emellertid komma ihåg att björnarna ofta inte vägts på våg, och att jägare, ofta omedvetet och av förståeliga skäl tenderar att överdriva sitt bytes storlek.

Ursprungligen fanns brunbjörnen över hela Europa (utom på några medelhavsöar) och i hela Asien utom i tropikerna och i öken- och stäppområden. Fastän den ännu är den merst utbredda björnarten, så förekommer större populationer numera endast i Alaska, Kanada och Ryssland.
I Finland förekommer den över hela landet och det sker en ständig invandring från Ryssland. I Sverige förekommer brunbjörnen i hela Norrland, utom i kustområdena samt i nordvästra Svealand ned till norra Värmland.
Stammen har på 180 år minskat med 100 000 exemplar. Den finska björnstammen antas bestå av ca. 1000 exemplar.

Brunbjörnen är tungt byggd, har massivt huvud, små öron, mycket kort svans och lång lurvig päls. Bakfötterna är relativt långa och påminner om en människofot. De är något smalare än framfötterna, och klorna är bara hälften så långa som på framfötterna.

Brunbjörnens päls varierar mellan blekt guldfärgad, silvergrå, rödbrun, chokladbrun och nästan svart. Pälsen är inte enhetligt färgad. Benen och puckeln ovanför skuldrorna är ofta mörkare, medan huvudet är ljusare än ryggen. Till och med hår från samma kroppsdel skiftar i färg, och enskilda hårstrån har ofta en ganska lång blekare spets, vilket ger djuret en lyster av guld eller silver. Denna skillnad i färg kan innebära, att en och samma björn tycks skifta färg under loppet av en dag, beroende på ljuset och infallsvinkeln och om pälsen är våt eller torr. Unga individer har ibland ljusa fläckar på sidorna och nacken eller till och med en vit krage. Oftast bleknar denna färgteckning med tiden, men ibland finns spår av den kvar en tid även sedan de blivit fullvuxna.

Brunbjörnen är allätare. Den största delen av dess diet består av vegetabilisk kost, närmast då saftiga örter, rötter och bär. Även larver, gnagare, lax och as ingår i dieten då djuren kommer över dem. Björnarna kan även jaga unga rådjur, deras kalvar samt husdjur.

Parningen sker i maj eller juni. Björnen söker sitt ide i en naturlig håla, ihåligt träd, under ett vindfäll eller i en självgräven håla. Ungarna (2-3 st) föds i januari-mars och väger 350-400 g. Vid födseln är ungarna nästan helt hårlösa och fullständigt hjälplösa. Ungarna håller sig till idet ända till maj-juni, varefter de följer modern i 1.5-4.5 år. Förstfödersakans ålder, storleken på kullen och tidsmellanrummet mellan kullerna är beroende på näringstillgången.

Brunbjörnen har ett revir vars storleklek kan variera mellan 15 km² till 190 km². De unga honorna kan stanna kvar i moderns revir även efter det som moderns omvårdnad har slutat. Det finns uppgifter om tre generationers honor på revir. Hanarna är ensamlevande och deras revirs storlek kan variera mellan 25 km² och 1050 km². En hanes revir övertäcker flera honors revir.

Den europeiska brunbjörnen är mycket lugn och inte så värst farlig för människan till skillnad från den amerikanska grizzlyn, vars våldsamma sammanstötningar med människan är mycket vanliga.